Ideerna börjar väckas

Artschool Life / illustrationer teckning målning promarker / Permalink / 0
Jag håller just nu på med att brainstorma inför konstfacksansökan.
 
Jag börjar finna min röda tråd, det är skönt att ha en stig i den snåriga skogen att gå på, och irrar man sig bort så kan man lätt hitta tillbaka igen.
 
Min fokus ska ligga kring skandinaviska barnboksförfattare och deras karaktärer.
Sedan hur jag använder mig av detta blir ett mysterium, men det börjar luta åt det.
 
Först tänkte jag ta något stort och politiskt, men nej, något som jag faktiskt kan mycket om som jag gillar.
Jag kommer börja med mitt porträtt, och tycker att min lösning på det är genialiskt.
Inspirationen fanns bakom datorskärmen i en nostalgiaffisch på klippdockor.
 
 
Finaste minnet jag har är när min farmor gjorde klippdockor till mig och min syster på landet.
 
Fina fina farmor <3 Bästa inspirationen, funderar på att ge henne mina klippdockor i form av en tavla sen i julklapp, hoppas jag hinner klart i tid :)
 
 

Konstfack - ångest!

Artschool Life / illustrationer teckning målning promarker / Permalink / 0
För att lyckas som ung, måste man ha storhetsvansinne. - Citat jag hörde på radion, från en intervju med en kvinnlig författare.
 
Stadie 1, peppigt storhetsvansinne.
 
Igår släppte konstfack (Kandidatprogrammet Grafisk Design och Illustration) sina uppdrag till ansökningsproverna.
 
Jag har ju bestämt mig för att söka i 2 år och inte bli ledsen när jag inte blir antagen, jag ska bara fokusera på att växa som illustratör och lära mig så mycket som möjligt och finslipa mina tekniker så jag blir sylvass!
Det tredje sökåret kan jag börja slita i mitt löshår om jag inte ens blir lite hostad på i en intervju.
 
De skriver tillochmed: Bra att veta: På grund av högt söktryck till GDI de senaste åren så är det få sökande som kommer in första gången de söker. Så ge inte upp, sök igen!

Men nu är jag taggad på att köpa min förbaskade scanner, sen ska jag nörda ner mig i teckningar.
Har suttit och planerat hur jag ska lösa uppgifterna och bitar börjar falla på plats, men man ska inte ropa hej förens man är över bäcken.
 
Jag är långt ifrån bäst, men jag har kämparglöd som en ninja!
Har man inte raketbränse så är man en jäkligt dålig raket, så bara för att man är född med talanger betyder inte det att man lyckas. Efter skolan är det slutglidit på bananskal för de som fått allt serverat och glidit in överallt, och det är vi med vassa armbågar som kör över.
 
Känner mig som en vild apa som vill bryta sig ur en bur och ut och härja i djungeln.
 
 
VRÅÅÅÅÅL!
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag blir knäpp

Artschool Life / illustrationer teckning målning promarker / Permalink / 0
Jag har ju sagt till mig själv minst en gång till hundra gånger per dag:
"Kommer du inte in på GDI/konstfack de närmsta två sökomgångarna är det okej"
 
Sen flippar jag ut i alla fall. Springer runt med armarna i vädret och frustrerat vrålar:
"Kommer jag jobba som vårdbiträde resten av mitt liv?! Jag är talanglös, TALANGLÖS!! Allt jag gör är pinsamt!!"
 
Sen springer jag till min sambo Rikard som får trösta mig, jag gråter och gråter, han tröstar och säger hur bra jag är.
Sen blir jag arg på mig själv. För det är ju bara jag som kan få mig själv att bli en bättre illustratör!
Så skäller jag ut mig själv och säger åt mig själv att ta mig i kragen.
Sen när jag vaknat upp ur min "Jag kan inget psykos" så peppar jag mig så mycket så jag får storhetsvansinne.
 
Då springer jag och skapar helt snurrigt mycket och i stunden så tänker jag:
"Jaaa!! Jaa!! Fantastiskt! Detta är det bästa någon någonsin har skådat!!!"
 
Sen loggar jag in på pinterest och ska kolla upp tex hur en textur ser ut på nära håll, min bubbla spräcks och storhetsvansinnet pyser ut och jag är i normal balans igen med båda fötterna på jorden.
 
Det låter inte så normalt, men jag tror alla går igenom dessa faser minst en gång i veckan om man är konststudent eller vill bli en.
 
 
Gammalt kladdigt självporträtt jag gjorde för något år sen i photoshop.
Min smarta look.
 
 
Till top