Jag blir knäpp

Artschool Life / illustrationer teckning målning promarker / Permalink / 0
Jag har ju sagt till mig själv minst en gång till hundra gånger per dag:
"Kommer du inte in på GDI/konstfack de närmsta två sökomgångarna är det okej"
 
Sen flippar jag ut i alla fall. Springer runt med armarna i vädret och frustrerat vrålar:
"Kommer jag jobba som vårdbiträde resten av mitt liv?! Jag är talanglös, TALANGLÖS!! Allt jag gör är pinsamt!!"
 
Sen springer jag till min sambo Rikard som får trösta mig, jag gråter och gråter, han tröstar och säger hur bra jag är.
Sen blir jag arg på mig själv. För det är ju bara jag som kan få mig själv att bli en bättre illustratör!
Så skäller jag ut mig själv och säger åt mig själv att ta mig i kragen.
Sen när jag vaknat upp ur min "Jag kan inget psykos" så peppar jag mig så mycket så jag får storhetsvansinne.
 
Då springer jag och skapar helt snurrigt mycket och i stunden så tänker jag:
"Jaaa!! Jaa!! Fantastiskt! Detta är det bästa någon någonsin har skådat!!!"
 
Sen loggar jag in på pinterest och ska kolla upp tex hur en textur ser ut på nära håll, min bubbla spräcks och storhetsvansinnet pyser ut och jag är i normal balans igen med båda fötterna på jorden.
 
Det låter inte så normalt, men jag tror alla går igenom dessa faser minst en gång i veckan om man är konststudent eller vill bli en.
 
 
Gammalt kladdigt självporträtt jag gjorde för något år sen i photoshop.
Min smarta look.
 
 
Till top